Nu börjar det lida mot sitt slut. Snart har jag befunnit mig i dalarna och Orsa i 2 år. Har varit blandade känslor. Glädje, sorg, lycka, hat, kärlek, lojalitet, otrohet, såra, glädja, och allt som man gör bara av att vara. Har mött massor med människor och fått jätte många vänner. Många man kommer träffa igen och många som kommer falla i glömska. Vissa kommer alltid finnas där, jag för dom och dom för mig. Men har upptäckt att riktiga vänner alltid "alltid" ställer upp. Tack för att ni finns. Ni vet vilka ni är och ni ska ta åt er och känna att ni är grymma. Familjen, finns det något man tycker om mer? Har man varit borta 2 år förstår man innebörden av Lafamilia. Ni är i mitt hjärta.
Så vad har hänt egentligen under dessa två år. Vi startade med fest, fest och fest. Och roligt var det. Maskerader och roliga upptåg. Hur många gånger har vi inte hängt ut och bara chillat? Minnen för livet. Det var mycket plugg i början också. Historievetenskap, geografi, pedagogik och massor av ämnen. Och bra det gått.
Sen drog vi på oss pjäxor och gjorde STEG 1, STEG 2, STEG 3 och STEG 4. Jippi jag klarade alla. Två vinter säsonger har det blivit också. Sälen och sälen grymma tider. Vem mins inte balladali, MHF, Fjällis och min homeboy Sante aka Sparven. Häng ut brooooschan.
Ojoj, många minnen har det blivit. Igår var det champagne frukost, jag och räzz delade en ost bricka med rom, lax och whisky ost. Mumsi. Världens godaste bål blev det också....hohhohohohoh
Och sedan mat på grönklit.
Minnen är värt mer än pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar